Början på slutet
Jag vet att jag är påväg in i en period som kommer bli bland de jobbigaste månaderna någonsin. Och det var med tunga ögon jag klev upp idag och gjorde, som alltid, mitt bästa att hålla känslorna i styr. 12e januari, man skulle kunna kalla den här dagen för början på slutet.
Idag för ett år sedan så åkte min bror ner Uppsala för fyra dagars intensiv strålbehandling. Två timmar om dagen skulle han strålas från topp till tå. Allt detta i förberdelse för stamcellstransplantationen. Den där transplantationen som skulle rädda hans liv. Trots att jag visste hur påfrestande, smärtsamt och slitsamt det skulle bli för Alex så visste jag ändå att det var en del av hans tillfrisknad. Nu skulle allt äntligen bli bra igen.
