I will stand by you
I onsdags kom storebror upp till Umeå för provtagning. Jag åkte dit i vanlig ordning, följde med för att jag ville höra med egna öron vad läkaren skulle säga. Han inledde samtalet med "jag har goda nyheter" och på en nanosekund kände jag tårarna trycka. Värdena såg bra ut, levervärdena har aldrig någonsin sett så bra ut. Han skulle få läggas in och påbörja cytostatikabehandlingen. Här vet man inte om man ska bli glad eller ledsen, att börja med behandlingen igen innebär ju att han kommer bli sådär svag igen. Men å andra sidan så skulle det vara enligt planerna. Ju tidigare de börjar med behandlingen desto fortare blir han fri från den här skiten. Så jag var mest glad ändå.
Men det där är grejen med cancer. Man får inte vara glad åt det lilla, för cancer gör som cancer vill och ger fullkomligt fan i hur du mår eller känner för det. För dagen efter det beskedet så sjönk värdena igen, han kunde inte behandlas. Han fick skickas hem till Östersund igen. Standard.
Min mamma ringde mig för femton minuter, hon berättade att nu, tre dagar efter att han var tillbaka i Östersund, ringer läkarna och säger att Alex ryggmärgsprov såg inte bra ut, han måste åka upp till Umeå. Nu på en gång. Jag vet inte vad det betyder, det kan vara "normalt", in med lite trombocyter och han får åka hem igen, jag vet inte. Men det är det värsta med det här, att aldrig veta. Och minsta lilla förändring får mig att tro det allra värsta. Och återigen igen, att flytta till Umeå ÄR det bästa jag gjort, för jag kommer sitta på sjukhuset och vänta tills han är här.
Tanken var att jag skulle skriva ett inlägg om "Östersund mot cancer" som jag läste om igår, innan mamma ringde, uppmana folk till att bli involverade, och det hoppas jag så många som möjligt blir. Jag är så jävla, jävla, JÄVLA less på den här ilande smärtan i mig som inte kan låta mig slappna av. Som ständigt påminner mig om den tunna tråden vi balanserar på just nu. Så JÄVLA arg, jag vill aldrig att någon ska få gå igenom något sånt här, varken som drabbad eller anhörig.
"Östersund mot cancer" på Facebook.
usch vad jag lider med er😪. Marielle berättade att dom skulle göra fler prover i dag. Hoppas att det visar på positiva svar. Skickar varma styrke kramar till dig och Alexander. Hälsa honom från mig. Att jag tänker p honom hela tiden💕.